Dexter stod utanför huset och trampade runt otåligt när han äntligen såg en taxi svänga runt hörnet. Det här besöket hade varit planerat i några veckor nu och han såg fram emot att få spendera tid med sin bror. Han hade inte alls haft den tid för familjen som han hoppats på under somrarna då han haft extrajobb på sjukhuset varje sommar sedan han börjat på läkarutbildningen.
"Frost! Du lyckades ta dig hit ändå." Han kramade om sin bror som verkade mer munter än vanligt.
"Vadå, trodde du att jag skulle tappa bort mig på vägen?"
"Du är en timme senare än väntat.."
Frost blev tyst i några sekunder innan han bytte ämne. Han ville inte medge att han först tagit fel buss.
"Så, det är här du bor? Det ser ganska stort ut ändå."
Dexter plockade upp Frosts väska och började gå in.
"Kom så ska jag visa dig runt. Det är bara jag och Teri hemma just nu så du får träffa dom andra senare."
Dexter ställde undan väskan och började prata om livet på universitetet. Frost tyckte att det lät så spännande med alla fester och olika påhitt som dom verkade ha för sig där. Dexter hade just frågat hur det var med alla där hemma när ytterdörren öppnades bakom dom.
In gick den vackraste tjej Frost någonsin sett och han kunde inte annat än stirra på henne.
"Hej Kara, vad gör du hemma redan?"
"Jag pallar inte med teater längre, dom försöker bara få mig att vara någon jag inte är."
"Så, byter du tillbaka till konst som huvudämne då eller?"
"Nej, det är Estebans grej. Jag funderar på kommunikation eller nåt. Eller, har ni nån plats över på din linje?"
"Kara, jag och Teri går den mest avancerade och tävlingsinriktade läkarutbildningen den här skolan har.."
"Jaja, jag hittar nog något."
Hon försvann uppför trappan och Frost fortsatte att stirra efter henne.
"Tänk inte ens tanken."
Frost slet blicken från trappen och vände sig mot sin bror igen.
"Vad menar du?"
"Jag känner igen den där blicken. Det är bäst att du låter bli Kara, hon är inte din typ."
Frost ville fråga mer om vad han menade men blev avbruten av ett bekant röst.
"Hej Frost! Jag tyckte jag hörde din röst."
Först kände han knappt igen henne, Teri hade förändrats otroligt mycket sen han såg henne sist. Hennes utstrålning var så annorlunda. Från att ha varit lugn och ganska försiktig så kunde han nu känna en helt ny energi från henne, för att inte tala om hennes nya klädstil.
"Jag hoppas att du kan förlåta oss men jag och Dex har precis fått ett arbete att skriva som ska vara klart på måndag, så vi måste verkligen iväg till biblioteket för att jobba på det. Tror du att du klarar dig själv tills ikväll?"
"Jadå, ni har ju en tv. Jag kan alltid se film eller nåt."
Det dröjde inte länge innan Frost satt ensam i soffan. Han var besviken över att Dexter inte hade tid nu när han väl tagit sig dit men förstod ändå att studierna var väldigt viktiga för honom.
"Är du helt ensam?"
Han tittade upp och fick en mindre chock, Kara hade gjort en total förvandling sen hon kom hem och hade det inte varit för hennes röda hår så hade han knappt känt igen henne.
"Eh, ehm.." Han kämpade för att få fram några ord över huvud taget.
"Jag tänkte dra på en fest, ska du med?"
Frost tänkte på vad hans bror sagt och kände att det troligen var bäst att låta bli. Han öppnade munnen för att tacka nej men blev förvånad när han istället sa, "Okej."
Det var inte lätt att passa in för Frost när dom kom fram till festen. Kara satte igång att dansa direkt medan han satte sig på en bänk och såg sig omkring. Han var helt klart yngst där, dom flesta såg ut att vara över 20 och han förstod inte hur han skulle kunna ha något gemensamt med någon av dom.
Kara kom fram till honom och var fast besluten att få med honom på festandet.
"Kom igen nu, dansa med mig."
"Men, jag kan inte dansa."
"Äh, kom igen nu, alla kan dansa, du behöver bara släppa loss lite."
Hon drog upp honom på fötter och sprang iväg. När hon kom tillbaka räckte hon över ett plastglas åt honom.
"Drick det här så kan du dansa med mig sen."
Han tog emot glaset och smakade försiktigt på innehållet. Det smakade lite annorlunda, men gott.
Det var ljust när Frost öppnade ögonen. Han försökte sätta sig upp men rörelsen fick det att spränga i hans huvud så han la ner det på kudden igen. Han försökte se sig om i rummet men kände inte igen sig alls. Han såg sina kläder utspridda på golvet och paniken började sätta in. Vad hände egentligen?
Så började några minnen återvända.
Han kom ihåg att han dansade med Kara, hon skrattade och verkade ha jätteroligt..
Han mindes ett kegstand..
"Kom igen Frost, det är din tur."
Han mindes en kyss..
Fler kyssar när dom ramlade genom ytterdörren till huset i sin iver att ta sig in..
Han såg Kara framför sig när hon ledde honom mot sitt sovrum..
Åh nej, vad har jag gjort? Med Dexters rumskompis dessutom!
Han hörde djupa andetag bakom sig och vände sig om.
Men synen han möttes av var inte vad han väntade sig. Istället för Kara så låg en okänd man där, lika lättklädd som han själv. Han skrek till och ramlade ur sängen.
"Så det var hit du tog vägen. Jag började undra när du aldrig dök upp inatt."
Frost slet åt sig sina kläder och försökte gömma sig bakom dom så gott han kunde.
"Jag.. Jag.. Vad hände egentligen?"
"Äh, du drack lite för mycket och gick väl vilse på väg till mitt rum." Kara la märke till hans minst sagt plågade ansiktsuttryck och fortsatte. "Ta det lugnt, Esteban här sover genom allt, han märkte nog inte ens att du var här. Dexter är vaken förresten, han har gjort frukost."
Frost åt sin frukost i tysthet medan Dexter iakttog honom.
"Du inser väl att jag blev orolig när du inte var här igår? Om det inte var för att Miguel sett dig med Kara så hade jag inte haft en aning om var du var."
Han fick inget svar och Frost fortsatte att stirra ner på sin nu tomma tallrik.
"Jag är glad att du tog dig hem igen, jag blev orolig att Kara skulle ha lämnat dig någonstans när jag hörde henne komma hem och leva om."
Frost sjönk ihop mer och såg skyldig ut.
"Frost? Snälla, säg att det inte var du som var orsaken till det där oväsendet. Jag sa ju åt dig att hålla dig ifrån henne.."
"Hålla sig ifrån vem? Du menar väl inte mig Dex?"
Kara stegade in i köket med ett lekfullt leende på läpparna.
"Kara, jag har inget emot dig, det vet du. Men nu gäller det min bror, han är alldeles för ung för dig."
"Jag fyller faktiskt 18 nästa vecka!" Var Frost snabb med att utbrista, för att genast tystna när Kara började prata igen.
"Äh, ta det lugnt, han vet att det vi bara hade lite roligt. Inget hände så oroa dig inte, han är en riktig liten gentleman."
Frost rodnade lätt och undvek att möta hennes blick.
"Förresten så sov han hos Esteban inatt."
Dexter höjde på ett ögonbryn och synade sin bror som fokuserade ännu hårdare på sin tallrik. Frost insåg att det var bäst att försöka byta ämne så att inte alla detaljer om vad som hänt skulle komma fram.
"Dex, hur gick det med arbetet igår? Kan vi inte hitta på något roligt bara vi två idag?"
"Åh, ja, självklart. Vad tror du om att bowla?"
Frost andades ut nu när dom var inne på ett säkert ämne och resten av tiden spenderade han huvudsakligen med Dexter. Men han kunde inte låta bli att titta efter Kara när hon var i närheten.
Veckorna gick och Frost kom inte ur sin nedstämdhet. Han var inte ledsen över Gina, vilket förvånade honom, men innerst inne hade han nog vetat att det inte var på riktigt, att det bara var ett sätt för honom att fly ensamheten. Det var den där ensamheten som åt upp honom inifrån, trots att han var omgiven av sina syskon. Som tur var så var Kelly som vanligt snabb med att ta på sig uppdraget att muntra upp honom och till skillnad från tidigare gånger så uppskattade han hennes försök den här gången. Det gjorde dock inte hennes del av det hela särskilt mycket lättare.
"Frost, du är omöjlig. Du vill inte göra något, du skrattar inte åt mina utmärkta skämt och du slutar bara skrynkla till lakanen i min säng om Lucien är på bra humör och vill göra något med dig."
Hon hade hittat det hon letade efter på internet och stängde av datorn.
"Jag vet precis vad du behöver."
"Om du så mycket som nämner "trädskådning" igen så går jag till min egen säng."
"Nej nej, det var en dålig idé, jag tror inte att det har dykt upp några nya träd sen jag var ute förra veckan och jag har tappat min kikare. Det du behöver är, en till katt!"
Frost tittade på henne och funderade en stund.
"Vet du vad? Det är ingen dum idé. Lusse kan nog må bra av att ha en annan katt som sällskap och jag kanske till och med får en katt som inte försöker döda mig var och varannan dag."
"Men kom då, vi måste hitta Evert. Vi kan inte skaffa en katt utan honom."
Hon rusade ut genom dörren i jakt på sin pojkvän och Frost följde sakta efter med det närmaste han kommit ett leende på flera veckor.
Tre timmar senare kom trion tillbaka från katthemmet och Frost hade en fluffig katt i famnen. Kelly tittade skeptiskt på kattungen.
"Jag tycker fortfarande att du skulle ha valt den randiga katten."
"Du menar den som dom var tvungen att ta ut ur rummet för att den skulle sluta attackera mig?"
"Ja, den var ju ursöt och så lekfull. Den där ser ju inte riktigt rätt ut, är du säker på att hon inte har sprungit in i en vägg?"
"Hon är precis som hon ska vara, en snäll katt är precis vad jag behöver. Eller hur Lora?"
Han lyfte upp katten till ansiktet och hon svarade med att stryka sig mot hans näsa och spinna högljutt.
Han satte ner henne på golvet och hörde ett svagt morrande bakom sig.
"Lusse, var snäll mot Lora. Hon bor här nu."
Den grå katten rörde sig sakta fram mot nykomlingen och Frost var lite orolig över hur han skulle bete sig.
Lora började fjanta runt och ville leka vilket Lucien visade sig vara alldeles för stolt för. Han hade tydligen inget att göra med en fjantig liten kattunge.
Men hon gav sig inte och han mjuknade efter en stund och petade lite försiktigt på henne. Lora svarade med att attackera hans tass. Frost stod länge och tittade på när katterna lekte tillsammans. Mötet hade gått mycket bättre än väntat.
"Så det är här ni brukar hålla till, du och Kim?"
Jake såg sig omkring i växthuset med en oimponerad min. Efter att Marvin fått sin nya stil så hade han fått börja umgås lite med det populära gänget på skolan och därmed var det ganska riskfritt att följa med honom hem utan att någon skulle börja ana misstankar. Han var dock inte särskilt road av Marvins hobby.
Marvin grävde vant runt i jorden i jakt på minsta lilla ogräs, nöjd över att han äntligen slapp smyga runt för att få umgås med Jake.
"Jo, han kommer hit flera gånger i veckan för att hjälpa till med plantorna."
"Så, ni är här inne, alldeles ensamma?"
"Ja, det är ingen annan som är intresserad av växter så vi blir sällan störda."
Jake tystnade och sänkte blicken. Marvin torkade av händerna på byxorna och tittade på honom.
"Är det något som är fel?"
"Nej.. Jag vet inte.. Jag gillar bara inte att du spenderar mer tid med honom än med mig. Ensam dessutom."
"Jag spenderar gärna all min tid med dig om jag får, och oroa dig inte, det var länge sen det hände något mellan mig och Kim."
Han rörde sig närmare. Jake stelnade till och knuffade undan honom.
"Inte här, tänk om någon ser oss! Vänta nu, vad menar du? Har det varit något mellan er två?"
"Snälla Jake, det var ingenting. Det var innan det var något mellan oss. Det är dig jag vill vara med."
Jake vände sig bort och stirrade ut i luften.
"Jag vill tro på det. Men jag har alltid känt att jag inte kan lita på den där Kim. Jag vill inte att du träffar honom mer."
"Men, han är min enda vän.. Kan du inte se att det är dig jag älskar?"
"Du får välja. Honom eller mig."
"Titta vad Lusse har lärt sig, är han inte duktig?"
Frost fick inte mer än ett "Mhm.." till svar från Gina men han var för inne i att få Lucien att stanna kvar på hans axel för att bry sig om hennes bristande entusiasm. Sommaren var över och skolan var på väg att börja igen. Med tiden så hade Lucien slutat attackera honom så fort han närmade sig och han hade till slut inte kunnat motstå den lilla hårbollen som nu växt upp till en fullstor katt, även om han fortfarande hade ett rejält temperament. För Frost så vägde dom bra stunderna upp dom enstaka rivsår han fortfarande fick då och då.
"Hej Frost, se upp så han inte biter örat av dig. Vågar du verkligen ha honom så nära ansiktet?"
Lucien hoppade ner på golvet och fräste till lite mot Dexter innan han lämnade rummet. Frost la fingrarna mot bitsåren på örat som fortfarande inte läkt helt sedan hans första försök att ha katten på axeln.
"Ville du nåt eller är du bara här för att klaga på Lusse?"
Dexter tittade på Teri och drog henne lite närmare medan ett stort leende spred sig över hans ansikte.
"Vi har goda
nyheter. Vi har precis ordnat med det sista som behövs inför skolstarten
och vi flyttar in i ett hus just utanför campus nu i helgen."
Gina som varit fokuserad på tv:n vände sig nu om och tittade på paret.
"Du menar.. Ni ska bo tillsammans?"
Dexters leende växte.
"Japp, ingen studentkorridor för oss, vi ska dela på ett rum i ett kollektiv. Det blir bara jag, Teri och 3 totala främlingar. Otroligt romantiskt."
Teri skrattade till och la armarna om hans hals.
"Du är bara för snål för att skaffa en lägenhet till bara oss två."
"Hallå, jag ska leva på mitt stipendium, ju mindre pengar jag behöver lägga på hyra desto mer kan jag lägga på dig."
"Du är en sån charmör, jag har fortfarande svårt att tro på att vi faktiskt ska bo tillsammans. Det var trots allt inte så länge sedan jag var övertygad om att du inte kunde ha ett seriöst förhållande."
Paret var så uppe i varandra att dom inte la märke till Ginas reaktion på allt förrän hon började springa ut ur rummet. Frost förstod inte vad det var som hände och tittade förvirrat mellan dörren där hon försvunnit och Dexter, letandes efter svar på hennes konstiga beteende. Han hade hela tiden tyckt att Gina betett sig lite underligt när Dexter var i närheten men antog att det var normalt med tanke på att dom varit tillsammans. Däremot att bara springa iväg sådär hade hon aldrig gjort tidigare.
Han började gå efter henne men Dexter stoppade honom.
"Frost, jag tror att det är bäst att jag pratar med henne först."
"Gina, har du lust att förklara exakt vad som hände där inne?"
Dexter hade hittat henne gråtandes under ett träd i trädgården och även om han var ganska säker på vad det hela handlade om så behövde han höra det från henne.
"Var du ens intresserad av honom till att börja med?"
Hon fortsatte att gråta utan att svara honom.
"Var det inte nog med att följa efter mig i månader, var du tvungen att dra in fler personer i den här röran? Frost av alla dessutom, har han inte gått igenom tillräckligt mycket?"
Hennes svar var knappt hörbart mellan snyftningarna.
"Jag.. ville bara göra dig.. avundsjuk.. Jag ville att.. att du skulle inse att vi är menade för varandra.. Jag stod inte ut.. med att se dig med.. henne.."
Dexters ögon mörknade.
"Jag trodde att du var bättre än så. Jag trodde att du kunde förändras. Lämna mig och min familj i fred, du har orsakat tillräckligt stor skada som det är. Du har en chans att försöka minimera den skada du har orsakat med Frost, sen har du ingenting med den här familjen att göra längre."
Sen lämnade han henne där. Han ångrade att han inte sett vad som var på gång tidigare så att han kunnat spara Frost från den situation som nu var oundviklig. Han hade varit för inne i sin egen lycka med Teri och sin önskan om att se Frost lycklig igen för att inse att vissa personer inte kan förändras. Nu skulle det gå ut över hans bror, som redan varit med om mer hjärtesorg än många andra upplevde under hela sin livstid. Den skuld han kände över sin del i situationen var bara knappt överröstad av avsky över Ginas beteende. Han hoppades bara att Frost skulle kunna återhämta sig den här gången och förlåta honom.
